Ombytlighet - vår tids gudinna Helen Sjöholm

Ombytlighet, vår tids Gudinna
Stå stilla dock en liten stund
Att vi en gång må rätt besinna
Hur allting står på flyktig grund

Ett Rom kan bli en öde plats
Och minsta kojan ett palats
I kungars hov, i Venus rike
Man ser så snabba skiften ske

I år man hälsar för sin like
Den man i fjol ej vårdat se
Och ofta man tillgoda tar
Den mat vari man spottat har

Så bör man ingenting förakta
Fastän det ser föraktligt ut
En källa drar sig fram så sakta
Som blir den största ström till slut

Och den som bor bak stolen står
Han kan stifta lag om några år
Jag ler åt dig, du människosinne
Du vet ju själv ej vad du vill
I går så kärt, i dag ur minne
Det är ju vädret i april
Tänk den på dig sin lycka byggt
Säg har den skäl att sova tryggt