Maj Jean Sibelius

Luften är solig och skyarne tindra
Klarblåa böljorna locka och glindra;
Fåglarne virka i häcken sitt bo;
Rasande stormarne lagt sig till ro;

Blommor och plantor på murarne pråla
Gifmilda blifva de karga och snåla
Klart som en klocka slår gökens kuku;
Fåret lagt af sig sin ulliga skrud;

Korna åt fältet förnöja sitt öga
Timmarne löpte i båset så tröga;
Kvinnfolket skvallrar i solen mer gladt
Än när vid spiseln hon huttrande satt

Ute på klippan sig stormfågeln lägrar
Se, hvilka skaror af måsar och hägrar!
Kretsa ej mer rundt om krängande mast
Gladt i min trädgård mig fågnar en trast;

Och till mitt sinne, där skuggorna bodde
Som icke längre på solljuset trodde
Tränger en glimt så föryngrande varm:
Våren har funnit en väg till min barm