När inte himlen är så blå Lasse Stefanz

Av visioner som vi skapar
Ligger livet framför oss
Tills den dag då allting rasar
Som ett korthus
När vi minst av allt kan ana det
Som en bok som ingen läst till slut
Som en gåta utan svar

När inte himlen är så blå
Var finns då meningen med allt
Om inte ett plus ett blir två
Var finns då sanningen att söka
När inte känslan är så stark
Att våra tankar kan förstå
Vem visar vägen vi ska gå
När inte himlen är så blå

Kan den tomhet som vi känner
Gå dit inga ögon ser
Kan dom skratt som vi har delat
Bli till stjärnor som tar över
Samma dag det sker
Finns det nätter man
Kan gömma sig
Inför dagens första ljus