Blues för Dubrovnik Cornelis Vreeswijk

På väg ifrån dig, on the road again, din doft kvar i näsan än
Olja och blod på asfalt, klockan åtta på morgonen
Smaken av död i munnen i en marmorklädd ankomsthall
Hälsa nu till Dubrovnik, baby, och gör vad som göras skall

Hälsa nu till Dubrovnik, baby, och vad finns att hämta där?
Jo, man kan träffa en smart person och göra en smart affär
Man köper dalahästar, de tillverkas där på licens
Och säljer dem sen till Sverige, fritt importerat via någon gräns

Sen... Sen tager man dalahästarna och mal dem uti en kvarn
Och säljer mjölet till knarkare och minderåriga barn
Och somliga dör och skit, det kallas visst överdos
Men skulle jag gå och grubbla på detta så fick jag Dubrovnik blues

Om femton minuter ungefär, här enbarkerar en hög person
Och femton hetska bevakningsmän sprider doften av frustration
Men ett munspel drillar en liten låt och biter huvet av skam
Hälsa nu till Dubrovnik, baby, och hoppas du kommer fram

Sen far han igenom tullen som en framgångsrik blågul sol
Heh, själv blir jag kroppsvisiterad för de tror att jag bär pistol
De genomsöker gitarren och finkammar hud och hår
Hälsa nu till Dubrovnik, baby, och sopa igen ditt spår