Morgonens nåd Peter LeMarc

Lyssna nu, Mona älskling
Bara lyssna på mej nu, jag ber
Du behöver inte gråta vid midnatt
Du behöver inte gråta mer
Du vet jag aldrig kunnat konversera
Prata skit finns det gott om folk som kan
Öppna fönstret, släpp in lite nattluft
Så du kan andas lite grand
Natten är obarmhärtig, jag vet
Det är bara så som natten är
Du ska inte oroa dej för det
Så lyssna
Snart silas ljuset stilla in
Och gryningen blir bara din och min
Låt natten gå och du ska få morgonens nåd
Minns du när vi for igenom mörkret
Tåghjulen som slog i sitt spår
Vi behövde inte prata, bara andas
Som när ett sår möter ett sår
Sen stod vi plötsligt stilla mitt på spåret
En andalusisk sol steg så blek
Järnvägsungar tryckte sina näsor
Mot vårt fönster, pekade och skrek
Mona, du skrattade som ett barn
Du var så bra som bara du kan vara
Det är lika svårt att motstå det än i dag
Säg, minns du?
Snart silas ljuset stilla in...
Ingenting, Mona älskling
Det är bara kniven som vrids om
Det finns några droppar kvar i flaskan
Säg till om du behöver dom
Natten är obarmhärtig, jag vet
Det är bara så som natten är
Du ska inte oroa dej för det
Så lyssna
Snart silas ljuset stilla in...