Höga kusten Tomas Ledin

Stora ödsliga skogar, han ser en sjö blänka till
Sitter tyst bakom ratten, i egna tankar mil efter mil
Han följer E4:an norrut, det flyter fint, passerar Härnösand
Där på avstånd syns pylonerna, på den bro som bär ditt namn

Höga kusten, här kommer din förlorade son, Höga kusten
Höga kusten, här kommer han farande hem, Höga kusten

Ut till höger syns havet, under bron en mäktig älv
Bergen reser sej ståtligt, han tar ett djupt andetag, möter sej själv
Nyadal, han bromsar in, svänger av, han kan vägen utantill
Husens alla fönster står här tomma på rad
Inte en enda människa syns till

Höga kusten, här kommer din förlorade son, Höga kusten
Höga kusten, här kommer han farande hem, Höga kusten

Hem för att bli en del av allting igen, gå på barndomens stigar
Söka sammanhangen
Ta till sej havet, känna det lugn i sin själ
Som han allt för länge saknat
Men behöver så väl

Här gick Svartnora färjan, tänk alla timmar han väntat på den
Förr i tiden ringla sej en grusväg fram, ja det var långt innan
Alla kalhyggen
Nu tar han bron, ingen väntar
Några kilometer kvar, en utförsbacke och sen, där mellan björkarna
Syns fjärden titta fram, nu är han i Lövvik, ÄNTLIGEN