Under Månen Lars Winnerbäck

Fru Bast hälsade på den natten, fri från alla domedagsdressyrer
Månen stod i zenit över ån
I Dionysos vinkapell satt älvorna och skåla med satyrer
Och vi hylla vår förgängelsedemon
Det var sommar och du skulle härifrån
Och jag såg bjälken i mitt öga men sån insikt hjälper föga
När Frej har plockat ut sitt honorar
Då vill man skrika börja om och stanna kvar
Men vem hör en sådan sliten kommentar?
Inget svar

Men stjärnor föll och älvor höll oss fångna i ett avsked under månen
Domedagsprofeter satt och grät
Och orden om försoning fick sitt liv som aldrig hörts i telefonen
En kyss i Dionysos téte-a-téte
Ett snedsteg av förlåt som jag förlät
För månen har en kraft som förnuftet aldrig haft och aldrig får
Och då går det som det går
Sen vill jag skriva allt jag sett så nån förstår
Fast inga toner kan förklara hur jag mår

Och det blev sent och det blev tyst
Och när Bacchus hade kysst oss blev du rädd och jag blev stel
Och du sa allt det här är fel
Men alla älvor höll oss kvar och nu var döden uppenbar vid vårat avsked under månen