Frank ​kent

Han fångade sparken med huvudet
Han hade tänkt alla tankar ändå
Han stod inte upp när han fick den
För full för att ens kunna gå

Långsamt glömmer man bort allt
Också pojkar i manchestertyg
Men jag minns våra skrikiga stolar i köket
Och virveln på min kula av porslin

Min vän hade kritvita tänder
Hans kläder luktade rök
Så levande att det känns som om
Det är jag som är död

En blank dank
Låg så tungt i min hand
Mer värd än kulor av glas
En dank Frank
Jag kommer aldrig närmare än så
En blank förmiddag i handen på Frank

Han fångade sparken med huvudet
Som att nicka en fotboll i mål
Som att kasta en sten högt över taken
Och klättra dit ingen kan nå