Storstadsidyll [Akustisk, Skeppsholmen] Petter (Ft. Håkan Hellström)

[Intro: Petter]
Ah, yeah, ey

[Vers 1: Petter]
Mina steg bär mig fram genom cementklädda golv, fuktig betong
En sönderslagen vaktkur på en övergiven perrong
Ingen steg, ingen gång, varken sus eller sång
En gammal själ har byggt ett tillfälligt hus av en kartong
Med några tidningar som skydd för o hålla upp temperaturen
Neonljuset värmer tunnelbanestrukturen
Känner trycket från tåget, det blåser mot pannan
Regnklädda vagnar glider in och sen stannar
Högt i lokalen hörs den sista signalen
När allt har försvunnit går jag ut på trottoaren
Längs betongblock, trasiga väggar och murbruk
70-talsinstitutioner, stora sjukhus
Korthus av sten, men som e byggda på sand
Packa ihop oss i en hög, så vi kan bo på varann
Samma gråton, jag vandrar i en gråzon
Timmar drar mig fram, det pumpar stad i mina ådror
Luften e tung, bitter smak i min mun
Och i den fulaste miljön finns en vacker slum
Och när solen står som högst kan jag skymta det vackra
Men precis när dom blottar sig, försvinner dom sakta

[Refräng: Håkan Hellström]
E så vackert där, mycket att titta på
E så vackert där
E så vackert där, mycket att titta på
E så vackert där
Men man ser skiten med