Juanita Björn Afzelius

Å Juanita, hon var vacker som en gryning
När dom möttes i Madrid för längesen
Å han var ung, han var en av många hundra
Som rest ner, för att slåss för friheten
Å Juanita, hon var med dom vid fronten och hennes glöd
Gav dom andra kraft och mod
Och om kvällen sjöng hon sånger till gitarren
Om folket och den framtid
Som hon var beredd att försvara med sitt blod

Men Juanita...han ska alltid komma 'håg dig
För hans inre skall du alltid finnas kvar
Å Juanita, fast han aldrig kunde få dig
Kan han minnas hur stark och fri du var

Men dom förlora' för facisterna var starka
Och han for hem, med bara bitterheten kvar
Och Juanita, måste gömma sig i bergen
Och fast han skrev, så fick han aldrig några svar
Men åren gick, också hjältar blir gamla
Och dom för hoppas att dom yngre vill ta vid
Och han blev gift, han fick söner och döttrar
Och hans tid med Juanita blev liksom en dröm
Ifrån en annan tid

Men Juanita...han ska alltid komma 'håg dig
Ja för hans inre ska du alltid finnas kvar
Å Juanita, fast han aldrig kunde få dig
Så 'kan han minnas, hur stark och fri du var