Ulf Brännare Björn Afzelius

Jag hade tyckt rätt länge att lyan kändes trång;
Vi var fyra I en tvåa I Skärholmens betong
Det var fylleri och slagsmål därhemma varje dag
Så tro mig när jag säjer att jag inte mådde bra

Nej, jag ville ut och andas, och en kväll, när jag var tolv
Så låna jag en Merca och drog mot Göteborg
I hundrafemti knutar, när natten far förbi
Och regnet slår mot vindrutan, så känner man sej fri

Men fartdårar ska jagas, det vet både du och jag
Och en minderårig biltjuv utgör inget undantag
Och dom fick mig att ta risker så hälften kunde räckt
Och när dom äntligen bände loss mig var näsan också knäckt

Så jag hamnade på anstalt, nånstans på Södertörn
Men att sitta bakom hönsnät är inget för en örn
Så när dom andra hade lärt mig tillräckligt om sitt jobb
Så börja karriären med ett fyra meters hopp

Men jag måste nog bekänna, I ärlighetens namn
Att även utbildade tjuvar kan va fumliga
Och en trettonårig småtjuv ror sällan nåt I land
För också stötarna som lyckas är rätt klumpiga

Så jag åkte fram och åter på kåken några år
Där tror dom man ska mjukna men hatet gör en hård
För varje gång jag mucka så stod det alltmer klart
Att löftet om att få en chans är inget mer än prat