Farväl Jupiter Lars Winnerbäck

Här på gatan där jag gömmer mig
Har hösten börjat tidigt
Du hör vindarna från slummern
Mellan grenar och blad
Har du vaknat efter kraschen
Har du samlat dina saker
När förtrollningen är bruten
Är det dags att ge sig av

Inget rinner ut i sanden
För en drömmare från landet
Som varit mest i skymningens
Flammande brand
En dag står han mitt i askan
Med ett litet barn i handen
Vilsen som en flykting
I sitt barndomsland

Farväl Jupiter, adjö
Jag måste läka mina sår
Jag ser din singlande snö
Dölja spåren där jag går

Du vet, kvar fanns ingen undran
Ingen lust och ingen skärpa
Bara skatteskrapans skugga
Och ett svidande drag
Vi var starkare än mörkret
Vi var snabbare än ljuset
Vi var myten om oss själva
Jupiter och jag