Balladen om gustaf blom Evert Taube

Med gamle Highland Rover, en båt från Aberdeen
Vi låg uti San Pedro och lasta gasolin
Där träffa jag I dockan på Texacos kontor
En man från San Fransisco, som hade mött min bror

Men det var inte detta jag skulle tala om
Det var om mannen själv och hans namn var Gustaf Blom
Jag smugglade åt honom en flaska Calvadós
Han var från Västergötland men uppfödd I Borås

Han talte med polisen och flaskan den gick klar
Vi lämnade San Pedro och körde till en bar
Det var ett slags speak easy, men blomman var betrodd
I Wilmington, Los Angeles och själva Hollywood

På nittitalet kom jag till New York som matros
På Clara, sade Blom, det var en bark från Mönsterås
I Nordatlanten fick vi en snöstorm ifrån Nord
Kaptenen, styrman och vår däckslast, allt gick över bord

Som jag var äldst I skansen, så tog jag nu befäl
Och segla på kompassen till New Foundland, allt gick väl
Och när vi kom till New York så blev där rättegång
Men jag gick klar och seglade som båtsman till Geelong

Jag kom I själva rushen och reste för den skull
Som digger ut till Narrow Mine, jag ville gräva gull
Jag grävde och jag vaska och skötte min affär
Och när jag kom till Melbourne, ja, då var jag millionär