Rebecca Björn Afzelius

Som en vind, som en lekande vind i Ligurien
Kom du in i mitt liv som en skänk från naturen
Som ett regn, som et smekande regn vid Biscaya
Kom du in, som från himmelen sänd för att stanna
Du är vind, du är regn, min Rebecca
Som ett ljus, som ett sken i den djupblå natten
Som en glimt av de sägenomsusade skatten
Gom en sol, som en strålande stjärna på himlen
Gav du liv, gav du värme åt slumrande minnen
Du är ljus, du är liv, min Rebecca

Ta min hand, låt oss vandra den regnvåta skogen;
Ta min hand, låt oss trampa den rödbrända jorden;
Kom med mej, jag skall visa dej blommornas färger;
Kom med mej, jag skall visa dom svindlande bergen
Du är jord, du är färg, min Rebecca;
Du är blod, du är märg, min Rebecca

Oh, vad jag älskar dej!
Tänk att du älskar mej;
Tänk att vi två är en, min Rebecca!

Tänk att jag drömt om dej!
Tänk att du kom till mej;
Tänk att vi båda finns, min Rebecca!