Alice Eldkvarn

Hon levde vid järnvägen
Där hennes pappa hade jobb
Hon hade blå jeans och läderjacka
Och en halmhatt med fjäder längs upp
Jag mötte henne där varje dag efter skolan
I en övergiven godsvagn på en igenvuxet spår
Ibland satt vi på banvallen och drömde oss bort
Medan vinden fångade vårt hår

Som sidor ur en bok skildes vi åt
Var och en gick sin väg, allting var ett lån
Hennes pappa är på andra sidan järnvägsbron
I en grav under en sten på kyrkogår'n
Jag sitter under kastanjen vid den gamla kanalen
Allt det här är minnen nu, husen och gatorna i staden
Och det är konstigt att jag aldrig sett på det här sättet förut
Så jag fortsätter väl ett tag till
Innan eller utanför lagen

Alice, himlen kan vänta
Det finns en väg och en plats i solen
För varje människa
Alice, himlen kan vänta
Ta på dig läderjackan
Det är lång väg och du går ensam