Nitton år Björn Afzelius

Drömmarna tog slut när skolan var förbi
Var det verkligen så här min framtid skulle bli?
Nitton år och utanför, och ingen verkar bry sej om varför
Min dag har bli'tt så lång, min natt en evighet
Jag driver utan mål på ett hav av ensamhet
Men kroppen är ju ung och stark;
Varför vill ni inte låta mej få visa vad jag kan?

Ni kan väl ge mej en chans, ge mej ett hopp
Ge mej nå'nting att tro på
Jag vill ha en uppgift, jag vill ha en plats;
Jag vill ha en framtid

Jag skapar ingenting, jag ligger folk till last
Jag anklagar mej själv, det är mitt allra värsta straff
Ni slösar med mitt enda liv;
Kan det verkligen betala sej att ställa mej bredvid?