Med vinden i ryggen Lasse Stefanz

Vi ser honom ofta, en tärd liten man
I brun stickad kofta, och gitarr i sin hand
Han spelar, och sjunger, om livet
Och åren som gått

Det känns lite ensamt
Det sa han en gång
Bad mej sen lyssna
På en nyskriven sång
Hans text, var ett medley
Av tiden, som runnit i väg

Han skriver om livet
Han vet hur det är
Att älska till vanvett
Att ha någon kär
Han kan inte glömma
Den kvinna, han mötte som ung

Det handlar om kärlek, som aldrig tar slut
Man vänjer sej delvis, men aldrig fullt ut
Hans ögon, är fyllda, av tårar
Men rösten den bär

Det blir tyst, det känns tomt, det gör ont