Näcken Jean Sibelius

Djup stod färgen på fura på sten
Furor och stenar, de kasta skuggor hän
I skummande silver och gull

Sitter på stenen i skuggans breda famn
Svartlockig gosse, så bleknad som en hamn
Och trevar med stråke på sträng

Neckens gullharpa spela opp en dans
Gigan går efter och mistar all sin sans
För elvkung med silver i skägg

Gossen var blott min egen fantasi -
Necken var forsen, som brusade förbi
Och stänkte sitt skum på min kind