Europa Björn Afzelius

Plötsligt öppnades våra ögon, plötsligt hörde vi alla ljud
Plötsligt var vi en del av världen, plötsligt tog vår ungdom slut
Vi såg ett brinnande barn i rummet, vi såg en iskall kravallpolis
Vi såg en yngling, som , med en stridsvagn, tog en annan ynglings liv
Och vi störtade ut i ljuset, och vi flämtade efter luft
Och vi slipade våra sinnen somm till strid
Nu var sanningens timme inne; vi skulle ändra historiens gång;
Vi var klockorna i en avgörande tid
Gamla vänner, kom fram! Låt mej trycka er hand!
Låt mej tacka för allt det vi gjorde!
Vi var framtiden då, och våra segrar består
Som dom gör när man gjort det man borde

Det är en sanning, bland många andra, att i varje form av kamp
Finns det några som, när man lyckas, alltid råkar gå längst fram
Men om stridslyckan plötsligt vänder, och när viljan är allt man har
Och man söker dom främstas händer finns dom inte längre kvar
Men skillnaden är go' vänner, att den som alltid springer bort
Bär också nederlagen med sej i sin grav
Men den som stridar om den så stupar, och därmed häcklas av smitarna
Bär segerhuvan alla sina da'r

Opportunister gå hem! Ni var aldrig min vän!
Och vem beh'ver väl livströtta poser?
Det ni stödjer för da'n skall ni snart lämna kvar
För ni driver dit vindarna blåser!