Dom får mig aldrig levande Petter (Ft. Thomas Stenström)

[Vers 1: Petter]
Dina ögon, de drömmer mig bort
Jag vill säga mycket mer men det blir ofta nåt kort
Frostet i tonen, den där känslan från kusten
Dök från stationen, någon vänta på bussen
Armbågarna de skaver i trängseln
Snöflingor faller som förvandlas till regn sen
Iskalla fingrar som jag tappade känseln
Måste vidare, har fastnat vid gränsen
Längs den stigen, till sluten av vägen
Genom rusningstrafiken, sprängfylla städer
Yeah, det är som kejsarns nya kläder
Konspiratoriskt hur nismen styr världen

[Brygga: Petter]
Ah, i ett storebrorssamhälle
Friheten kostar när nån annan bestämmer
Inte ens vinden orkar blåsa här längre
Hur bra vi än går nu, så mår vi allt sämre

[Refräng: Thomas Stenström]
Hur kan hela denna staden vara så jävla ensam?
Alla gator som vi gått, de borde bära vårt namn
De kan få mig först när mina drömmar har tagit slut
Men de får mig aldrig levande