Dagen Flyr Garmarna

Mig dagen flyr och åldern ögat skymmer
Min kraft är tärd av år och av bekymmer
Mång' barndomsvän sin vila funnit har
Jag ensam snart på jorden vandrar kvar

Du lät mig trött o Fader vilan smaka
Jag vilse gick du förde mig tillbaka
Jag hungrade, jag var vid sorgset mod
Du mättade, du tröstade så god
Nu önskar jag om det min Gud behagar
Att sluta få de mörka årens dagar
Och lägga ned mitt huvud uti ro
På gravens bädd mitt sista lugna bo

Men själen skall på denna sista färden
Uppstiga likt en gnista uti härden
Och söka fri sitt helga ursprungs ljus
Om askan än man bäddar ner i grus
Långt bättre är en enda dag hos Herran
Än tusen år i denna öken fjärran
Dess morgonsol med längtan bidar jag
Dock ske ej mitt men Herre ditt bеhag