När tunga moln har landat Lasse Stefanz

Det finns inget hon vill glömma
Hennes hjärta håller liv i allt som var
Dom fick femtio år som gifta
Alla vanor som dom delat lever kvar
Bakom rutiga gardiner
Gör hon ensam all sysslor i ett hem
Där dom nygifta och kära
Med åren fick lyckan att bli fem

När tunga moln har landat
Brukar solen leta egna vägar fram
Trots att meningen i livet
Är att mötas och att skiljas från varann
Plötsligt sker det ofattbara
Det är inget vi människor kan rå på
Men när tunga moln har landat
Brukar stegen bli lättare att gå

Varje morgon när hon vaknat
Dukas bordet med en frukost gjord för två
Bredvid koppar med små blommor
Dagens tidning han ville ha det så
Innan gröten hunnit svalna
Läggs sen dagens första patiens
I en kedja runt halsen
Bär hon ringen som en gång varit hans