En sång om gammelfjärden Cornelis Vreeswijk

Här är så vackert

Jag är ensam
Skönhet omger mig
Grå som sagan
Lyser som legender

Se själv
Det är en tavla
Molnen rör sig
Och bilarna
Men kom tillbaks till tavlan:
Inga människor att tala om
Vissa hörs
Jag är ensam

I fjärden ligger ett rike sjunket
En kungahövding häver sig ur vattenbrynet
Vilar sig bland strandbanks-stenar
Ser sig omkring och fnyser
Han är ensam
Ibland ambulanser

Och det är ingen som vill se det

Ingen hör detta fjärran larm och buller
Det är arvtagarna som plaskar i kaffe
Och löser upp skorpor
Livlösa glasstårtor. Ah!
Det värmer! Gott!