Trubbel Monica Zetterlund (Ft. Monica Dominique)

Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor
Nu surrar bin, och fåglar sjunger överallt
Nu stryker vinden genom trädens höga kronor
Men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt
Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
Och lika hopplöst grått och trist som i mitt bröst
Därute doftar det av sommarns alla dofter
Där är det sommar, men här inne är det höst

Jag levde lycklig här med dig och mina katter
Ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst
Försonad med min karaktär, för jag har aldrig
Förmot att säga nej till någonting som helst
Och inte nekat mig det ena eller andra
Och levat livet, tills jag krossades en dag
Det börja med att du bedrog mig med en annan
En som du sa var mycket finare än jag

Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten
Och jag blev grundligt jämförd med din fina vän
Tills du bekände att hon givit dig på boten
Då blev det dödstyst här i trädgården igen!
Ifrån den stunden blev den kvinnan dubbelt hatad
Hon hade lekt med dig, med oss ett litet slag
Och tänkt jag kände det som även jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt livs nederlag