Jag har förlikat mej till slut Björn Ulvaeus & Benny Andersson (Ft. Helen Sjöholm & Peter Jöback)

Robert:
Du tror att jag är rädd för döden
Men döden skrämmer inte mig
För det finns inget som kan skada mig i världen mer

Kristina:
Det är förhävelse och högmod!
Nu måste du förklara dig!

Robert:
Jag har förlikat mig med min lott, Kristina, det är allt

Rastlös for jag omkring
Jag jagade själv bort all frid och ro
Men allt som hänt mig beror på min skapnad
Åt varje mänska är ett särskilt öde givet
Som man inte undgår hur man än försöker
Det flyttar in i kroppen och i själen när man föds
Och finns där den igenom hela livet
Det hjälper inte att be Gud
Att göra om mig till en annorluna man
För ingen varelse får födas mer än еn gång
Jag förblir för alltid Axel Robert Nilsson

Jag har försonats med mitt ödе
Den lilla mänskan som är jag
Det var det svåraste och bittraste jag nånsin gjort
Och vad ska sedan kunna hända
Vad finns det kvar som hotar mig
För till mitt öde hör ju också livets slut, jag menar döden