Vari Felicia beklagar sig (ty hon är förolämpad) Cornelis Vreeswijk

De spärrar in mina fåglar
När jag kom hit
Och så sade jag: detta blir nog bara
En kort visit!

Ni ger mig mina duvor åter min herre
Vet hut och skäms
Hör ni ej hur de gråter min herre
För att ni skräms

Fy för en sådan tanke
Och så'na fän
Att hålla mina ljuvliga duvor fångna
I karantän

Det kunde jag slätt intet ana, min herre!
Skäms och vet hut
Ni har en ovanlig vana, min herre
Hur står ni ut?

Så säger Felicia tankfullt
Vid kvarn och bloss:
Det finns något illa vridet häröver
Och gråt förstås!

Men låt de oss aldrig glömma, min herre
Att hut går hem
Och resterna må vi gömma, min herre
Och glömma dem